You and me?
Ibland känns allt så kort, så konstigt..
Som att man går i en tunnel,en tunnel som aldrig tar slut, alltid samma,aldrig en förändring, inte ens en liten?
Börjar bli trött på detta nu, va ska jag göra?
Jag vet ju innerst inne hela sanningen, men är nog för feg för att verkligen ta tag i de? Eller?
Rädsla, ångest? Va e de jag känner? Snälla förklara, jag vet inte. Jag vet inget!
Att försöka ge allt man kan, allt man har och försöka göra allt för att, för att vadå?
Inget blir besvarat, allt förgäves känns de som? Varför?
E de här vi ska sätta punkten? Ett avslutat kapitel?
Jag vill inte, vill inte vill inte.
En massa känslor har kommit ikapp, vet inte vad som är sant och inte?
Jag lovades sanning, men hur blev de?
Är allt byggt på lögn?
De känns som om allt hänger på en massa lögner, för mycke lögner för att ens komma ihåg..
Hej Linda!!!
Det börjar väll inte att ta slut mellan dig och Sonny???
Det hoppads jag inte.....
Hur är det annars med livet???
Skulle varit skoj att träffas en dag och ta en fika i stan.
kram
hej
exakt så känner jag med ibland.
jag försöker ge allt en chans til men inners inne vet man ju hur det ligger till..men jag blundar för det..jag tror inte det är så bra att göra det i längden..men vet exakt hur du menar och känner
